Att träffa Róbert Gelencsér idag är som att möta en perfekt idrottsman - med sina breda axlar, muskulösa överarmar och karismatiska leende, är han alltid på väg till nästa träningspass. Så fort han får tillfälle genomför han sina favoritdiscipliner - 100 meter eller 200 meter sprint eller 4 × 100 meter. Han är född 1971 i den lilla staden Pápa i Ungern. År 2019 valdes han för andra gången till årets Ungerska Paratlet. I sitt jobb som sjukvårdare levererar han också ständigt topprestationer och har två gånger blivit utsedd till årets manliga sjukvårdare
NÅGON SOM ALDRIG GER UPP!
Det var aldrig en förutsägbar karriär på något sätt. Róberts berättelse började med en olycka när han var 13. Redan då var han en sportfanatiker. Men, en inflammation i njurbäckenet förändrade allt för honom. Även om Róbert kunde lämna sjukhuset efter två veckor, började njurproblem igen när han fick en förkylning några månader senare och hans njurfunktion försämrades oåterkalleligt. Han lyckades bekämpa njursvikt framgångsrikt igen och igen under de följande åren. På medicinsk rådgivning åt han bara glutenfria måltider, bevakade sitt proteinintag och experimenterade med örtteer, yoga och mental kontroll - och med dessa metoder lyckades han undvika dialys i tjugo år.
När han i början av 30-årsåldern fick diagnosen njursvikt föll dock även en tuff kämpe som Róbert i en djup depression. ”Det var en mycket deprimerande tid. Jag gick igenom en kris. Oavsett vad jag trodde, visste jag aldrig vad som skulle hända nästa gång”, minns han. Slutligen bestämde han sig för peritonealdialys (påsdialys) hemma, övervakad av B. Brauns dialyscenter i Veszprém i västra Ungern. Avgörande för hans val av terapi, var att det skulle göra det möjligt för honom att fortsätta med det som var viktigast för honom personligen: hans sportaktiviteter och sitt jobb.
Det faktum att peritonealdialys inte var speciellt utbredd vid den tiden, hindrade inte Róbert från planen. Han fick stöd från B. Braun-teamet och den medicinska personalen i hans njurmottagning. Han uppskattade särskilt det intensiva sättet de uppmärksammade hans speciella behov på och svarade på hans frågor. ”Jag gick igenom den nödvändiga utbildningen och blev lugnad. Och sedan började behandlingen efter en månads väntan och förberedelser. ”
När han ser tillbaka tror han fortfarande att det var rätt beslut för honom. Róbert kunde fortsätta arbeta, även om han naturligtvis, till att började med, var tvungen att vara lyhörd för peritonealdialysen. Situationen blev riktigt bra när han kunde gå på dialys över natten. Vid den tiden räckte det att skicka register över hans behandlingsresultat till centret en gång i månaden. "Sammantaget kände jag mig helt fri."
När han fick ett erbjudande om njurtransplantation 2006, tvekade Róbert initialt. Allt hade redan blivit så rutinmässigt i hans liv. Transplantation skulle innebära avgörande förändringar - särskilt med en längre paus för rehabilitering och träning. Så han avböjde den första njuren och bad om ett uppskov så att han kunde förbereda sig mentalt för den nya perioden i sitt liv.
„"Sammantaget kände jag mig helt fri."“
