Kostnad för olika sterilpaketerings-metoder

Paketeringsval för sterilgods på sjukhus: vad är billigast?

För första gången har en tysk forskargrupp gjort en omfattande analys av kostnaderna för sterilgods på sjukhus med hänsyn till alla faktorer, från personal till material.^[1] Författarna hoppas att resultaten kan hjälpa sjukhuschefer att fatta beslut om sterilgodsalternativ. Följande text är en sammanfattning av den tyska artikeln.

Ekonomiskt utmanande tider innebär svåra val

Mot bakgrund av den ständiga bantningen av vårdbudgetar måste sjukhus världen över vara effektiva och ekonomiskt hållbara. Det finns troligen mycket få, om några alls, sjukhus vars chefer inte är tvungna att bedöma och övervaka hur ekonomin påverkas av varje komponent som används i patientvården.

Som författarna påpekar är vårdvägar ett avgörande instrument för alla ekonomiska bedömningar. Dessa vägar inkluderar i detalj alla processer som krävs i behandlingen av en patient, från inläggning till utskrivning, och är ett beprövat verktyg för att övervaka och öka vårdens kostnadseffektivitet.

En process inom dessa vägar som ofta sjukhuschefer ofta glömmer bort är processen kopplad till flergångsprodukter och deras paketering på sjukhusets sterilcentral, varnar forskarna. Ur ett kliniskt perspektiv är steriliseringsprocessen av yttersta vikt för vårdkvaliteten på ett sjukhus, i synnerhet i samband med operationer. Flergångsprodukter har visats bidra i betydande grad till kostnaderna för hela behandlingsprocessen. Det är kanske därför förvånande att man idag vet mycket lite om kostnaderna i samband med dessa processer på sterilcentralen.

Paketeringsalternativ: hur skiljer de sig åt?

Hur kommer paketeringsalternativ in i det hela? Sterilgods, däribland kirurgiska instrument, måste förbli sterila tills de används vid en operation eller på annat sätt, och ett professionellt paketeringssystem är ”avgörande” i detta avseende. Det finns idag två huvudsystem för paketering av ett standardset av kirurgiska instrument:

• Ett ”packskynke av non-woven-material” är ett engångsemballage som täcker det steriliserade instrumentsetet; när det har använts kastas det. Sådana packskynken finns i ett stort antal typer och kvaliteter. De klassificeras vidare som antingen:
  i) Dubbla packskynken, dvs. instrumentsetet paketeras i två packskynken, först i ett och sedan i ytterligare ett.
  ii) Enstegs-emballage, tillverkade av två skikt som är värmeförseglade längs kanterna.

• ”Sterilcontainrar” är avsedda för frekvent återanvändning och kan användas till en lång rad olika galler med olika vikt.
  

Både paketering i packskynken och containrar kan kombineras på olika sätt. Den aktuella studien fokuserade på fyra olika alternativ:

1. Sterilcontainer med inre packskynke (SWC): Instrumentsetet paketeras i ett enskiktat packskynke och placeras i en container (skynkets material är typiskt av lägre kvalitet).
   
2. Sterilcontainer utan inre packskynke (SC): Eftersom sterilcontainrar är styva sterilbarriärsystem är det inte obligatoriskt att använda ett inre packskynke. De flesta sjukhus världen över använder detta alternativ för förvaring av kirurgiska instrument.
   
3. Dubbla packskynken av non-wovenmaterial (TSW): Det traditionella sättet att paketera steriliserade set i först i ett, sedan i ytterligare ett packskynke, dvs. två separata paketeringsprocesser.
   
4. Enstegs-emballage av non-wovenmaterial (OSW): setet paketeras i ett packskynke (som förklaras ovan är dessa packskynken tillverkade av två lager som är värmeförseglade längs kanterna).
   

Alla fyra alternativ används brett i Europa och Nordamerika. Enligt författarna har alla olika fördelar och nackdelar. Exempelvis behöver containrar rengöras, desinfekteras och steriliseras och är mer utrymmeskrävande, medan packskynken ger stor avfallsvolym. Men viktigast av allt är att den stora majoriteten av tillverkare av alla fyra varianter uppfyller kraven i DIN EN ISO 11607, vilket innebär att steriliteten (fram till användningstillfället) och därmed huvudmarkören för kvalitet, vanligen är säkerställd för alla alternativ. För den aktuella studiens syfte antog man att alla fyra alternativ är kvalitetsmässigt likvärdiga.

Vad som har saknats fram till nu är en detaljerad kostnadsanalys som jämför dessa fyra alternativ, vilket ”gör det svårt för sjukhuschefer att välja”. I artikeln analyserar författarna processerna och resursförbrukningen i samband med vart och ett av de fyra olika paketeringsalternativen och lämnar rekommendationer till sjukhuschefer.

Vilka detaljerade steg innehöll analysen?

Författarna valde två tyska sterilcentraler som källor till processinformation: en sterilcentral som huvudsakligen använder packskynken av non-wovenmaterial och en som främst använder sterilcontainrar. Därpå definierades huvudprocesserna och delprocesserna i sterilgodscykeln för att så noga som möjligt fastställa vilka steg som kräver hur mycket tid för hur många anställda (författarna använde tidtagarur under observationsperioden). Några exempel på delprocesser är ”förbereda containern”, ”kassera inre packskynke” eller ”paketera gallret i det första skynket, sätta på etikett”. Denna omsorgsfulla metod gjorde det möjligt för författarna att fastställa den ”totala processtiden” för alla delprocesser, dvs. den minsta totala tid det tar från det att instrumentgallret ankommer till sterilcentralen (CSSD) till dess att den levereras till operationssalen (OR).

• Nästa steg var kostnadsanalysen. Denna inkluderade tre huvudkategorier:
• Personalkostnader: t.ex. arbetsdagar, arbetsgivarens lönekostnader per år.
• Rörliga kostnader: t.ex. packskynken, gallerinlägg, etiketter, containerfilter och förseglingar, tejp.
  

(Rörliga kostnader varierar med volymen, halvfasta kostnader är samma fasta kostnad till dess att en viss volym har uppnåtts, då den stiger till en ny fast kostnad.)

För inköpskostnader för containrar och transportkorgar definierar författarna också en livslängd – i detta fall tio år – och en omsättning på 120 per år.

Med hjälp av all information som inhämtats genom observationer, expertintervjuer och litteraturanalyser kunde författarna strukturera en detaljerad plan för de 36 delprocesser som ingick i paketeringen i packskynken och de 49 delprocesser som ingick i containeralternativen samt beräkna kostnaderna för alla fyra alternativ.

Fakta och siffror: vad kom författarna fram till?

Efter siffertuggandet fastställde författarna följande kostnader för vart och ett av de fyra alternativen:

Det är uppenbart att SC-alternativet (sterilcontainer utan inre packskynke) var det kostnadseffektivaste alternativet i alla tre underkategorier liksom i kategorin totala kostnader.

Analys nummer två med antaganden om ökande och minskande kostnader

Men är dessa resultat stabila? Vad händer om inköpskostnaderna för containrarna och transportkorgarna minskar eller ökar, om livslängd och omsättning är annorlunda än de författarna definierade, om personalkostnaderna stiger – eftersom sådant händer hela tiden? Författarna tog hänsyn till dessa frågor genom att etablera ytterligare fyra varianter med förändrade parametrar.

A) Personalkostnaderna ökar med tio eller tjugo procent eller är inte relevanta.

B) Material och särskilda kostnader ökar eller minskar med 10, 20 eller 50 procent, inköpskostnaderna för containrar eller packskynken ökar eller minskar med 10, 20, 25 eller 50 procent.

C) Ändrad användning: omsättningen av containrar och transportkorgar ökar eller minskar med 10, 20, 25 eller 50 procent, containrar används i 5, 15 eller 20 år, större disksystem eller ytterligare disksystem behövs.

D) ”Extrema scenarier” inkluderade ”personalkostnader är inte relevanta”, materialkostnader upp eller ned 50 eller 75 procent. Del A) till D) gjorde det möjligt för författarna att analysera 33 olika scenarier. I samtliga scenarier var SC återigen det minst kostnadskrävande alternativet.

Studien har vissa begränsningar, vilket författarna påpekar. För det första fokuserar den uteslutande på de ekonomiska aspekterna genom att anta att alla alternativ uppnår samma nivå av hygienkvalitet. Det betyder att författarna inte behövde jämföra kostnadseffektivitetskvoter, utan kunde koncentrera sig enbart på kostnadsjämförelser. För det andra byggde de faktiska kostnaderna på den verkliga situationen på två sjukhus i Tyskland. Analysen bygger alltså på tyska lagar, personalkostnader och finansieringssystem. Dessutom fanns det ingen möjlighet att veta om de processer som observerades på dessa två sjukhus utfördes effektivt (författarna antog att de gjorde det).

Sammanfattningsvis: vad kan vi lära oss av studien?

Det viktigaste fyndet är att kostnaden för paketeringsalternativen är olika och att valet därför spelar roll, och ”detta resultat är mycket relevant för sjukhuschefer världen över”. De olika kostnaderna beror inte enbart på de faktiska inköpskostnaderna utan påverkas också av hur lång tid det tar för personalen att hantera de olika containrarna eller packskynkena. Ur ekonomisk synvinkel bör hänsyn tas till dessa faktorer – personalens tidsförbrukning, omsättning, materialkostnaderna liksom inköpskostnaderna – när olika inköpsalternativ övervägs. Författarna uppmanar sjukhuschefer att analysera den egna särskilda situationen och att tänka på att även om kostnadsbesparingen vid den första anblicken kan verka liten, ackumuleras dessa utgifter och kan ha stor påverkan på sjukhusets ekonomi.

^{[1] Krohn M, Fengler J, Mickley T, Flessa S: Analysis of processes and costs of alternative packaging options of sterile goods in hospitals - a case study in two German hospitals. Health Economics Review 2019 Jan 17;9(1):1.
[2] http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/.}